Nuclear(Anton) Meltdown at sight
Det är ett mirakel att min kropp fortfarande fungerar. Att den inte har imploderat.
Jag har varit en vandrande härdsmälta idag.
Någon som har sett vad som händer om man blandar Mentos och Cola Cola?
Det skulle nog ha kunnat hänt med mig idag ^^
Här är grejen:
Jag har inte sovit särskilt mycket på senaste tiden, inga kopiösa mängder om man säger så. Trodde därför att gårdagens läggningsdags skulle bli en bit kaka (fritt översatt från engelskans ack så klämkäcka uttryck).
Klockan passerade 00:00. Ingen John Blund än så länge.
01:00; Började se på Heroes, nördigt spännande serie detta!
02:00; Still going strong!
03:00; "Ah shiet, upp om 3 ½ timme.. Dags att kasta in ze towel".
04:00; "haha, jag kommer att vara astrött imorgon.. Snälla SOV!"
05:00; "Detta är ju löjligt, bussen går om 2 (!) timmar.."
06:00; "Ska jag verkligen åka? Folk brukar bli skrämda av zombies som vandrar stan.."
06:10; "vad ska jag göra om jag stannar hemma då?"
06:11; "Duh. sova!"
06:20; "Shit, jag kan vicka på lilltårna!"
06:25; "De är ju helcrazy, de där små!"
06:30; "Har jag alltid kunnat det?"
06:35; "Hmm, personerna i Heroes upptäcker ju sina krafter ett tag in i livet.."
06:36; *Flämt!*
06:38; *Försöker spränga ett fönster med tå-telekinesi
06:40; "Min superkraft suger ju..."
06:45; "I will only use these powers to help those in need!"
06:46; "Me, myself & I.."
06:50; "Ska jag åka eller inte...?"
07:10; *sitter på bussen*
Väl på bussen så försökte jag fånga en stunds sömn. Jag placerar mig själv strategiskt långt bak i bussen för att få bästa möjliga chanser till lite tid med mig och farbror Blund.
Helt plötsligt, utan förvarning, dyker det upp en marschtåg av fnittrande flickor som stampar bakåt i bussen.
Jag är omringad. Vart jag än vänder mig så möts jag av hårspray och glaskrossande fnitter. En stadsresa för dessa damer är uppenbarligen ingen vardag, åhnej. De planerar ljudligt och excentriskt vartenda drag i deras shopping-relaterade anfallsplan.
I ett desperat försök att dämpa dem, och möjligtvis vinna några pluspoäng (de är ju trots allt flickor) så fejkar jag ett telefonsamtal mellan mig, den stigande underdog-rockstjärnan, och min krävande producent som vill tvinga mig in i studion så fort som möjligt. Samtalet gav mig absolut ingenting, och jag blev dessutom besviken efter att jag i stridens hetta sade åt min manager att ringa upp mig när han åtminstone har fixat mig en duglig gura, och han aldrig ringde.
Var mitt studio-kontrakt i rännstenen på grund av min arroganta, men ack så charmiga attityd? Stay tuned!
Hursomhelst, dagen spendare jag på BUP, sjukhuset och stan. Det var lite kämpigt på sjukhuset idag, men lillasyster kämpar på.
Hannahs närvaro förgyllde min dag i staden, hon är verkligen något alldeles extra. Och av hennes leende att döma så var tågluffen runt Italien lyckad. Hon ska dessutom agera personlig frisör nästa vecka, vilket jag ser fram emot. Hon vet vad hon gör.
En kram från dig får allt att försvinna för ett ögonblick.
Jag har varit en vandrande härdsmälta idag.
Någon som har sett vad som händer om man blandar Mentos och Cola Cola?
Det skulle nog ha kunnat hänt med mig idag ^^
Här är grejen:
Jag har inte sovit särskilt mycket på senaste tiden, inga kopiösa mängder om man säger så. Trodde därför att gårdagens läggningsdags skulle bli en bit kaka (fritt översatt från engelskans ack så klämkäcka uttryck).
Klockan passerade 00:00. Ingen John Blund än så länge.
01:00; Började se på Heroes, nördigt spännande serie detta!
02:00; Still going strong!
03:00; "Ah shiet, upp om 3 ½ timme.. Dags att kasta in ze towel".
04:00; "haha, jag kommer att vara astrött imorgon.. Snälla SOV!"
05:00; "Detta är ju löjligt, bussen går om 2 (!) timmar.."
06:00; "Ska jag verkligen åka? Folk brukar bli skrämda av zombies som vandrar stan.."
06:10; "vad ska jag göra om jag stannar hemma då?"
06:11; "Duh. sova!"
06:20; "Shit, jag kan vicka på lilltårna!"
06:25; "De är ju helcrazy, de där små!"
06:30; "Har jag alltid kunnat det?"
06:35; "Hmm, personerna i Heroes upptäcker ju sina krafter ett tag in i livet.."
06:36; *Flämt!*
06:38; *Försöker spränga ett fönster med tå-telekinesi
06:40; "Min superkraft suger ju..."
06:45; "I will only use these powers to help those in need!"
06:46; "Me, myself & I.."
06:50; "Ska jag åka eller inte...?"
07:10; *sitter på bussen*
Väl på bussen så försökte jag fånga en stunds sömn. Jag placerar mig själv strategiskt långt bak i bussen för att få bästa möjliga chanser till lite tid med mig och farbror Blund.
Helt plötsligt, utan förvarning, dyker det upp en marschtåg av fnittrande flickor som stampar bakåt i bussen.
Jag är omringad. Vart jag än vänder mig så möts jag av hårspray och glaskrossande fnitter. En stadsresa för dessa damer är uppenbarligen ingen vardag, åhnej. De planerar ljudligt och excentriskt vartenda drag i deras shopping-relaterade anfallsplan.
I ett desperat försök att dämpa dem, och möjligtvis vinna några pluspoäng (de är ju trots allt flickor) så fejkar jag ett telefonsamtal mellan mig, den stigande underdog-rockstjärnan, och min krävande producent som vill tvinga mig in i studion så fort som möjligt. Samtalet gav mig absolut ingenting, och jag blev dessutom besviken efter att jag i stridens hetta sade åt min manager att ringa upp mig när han åtminstone har fixat mig en duglig gura, och han aldrig ringde.
Var mitt studio-kontrakt i rännstenen på grund av min arroganta, men ack så charmiga attityd? Stay tuned!
Hursomhelst, dagen spendare jag på BUP, sjukhuset och stan. Det var lite kämpigt på sjukhuset idag, men lillasyster kämpar på.
Hannahs närvaro förgyllde min dag i staden, hon är verkligen något alldeles extra. Och av hennes leende att döma så var tågluffen runt Italien lyckad. Hon ska dessutom agera personlig frisör nästa vecka, vilket jag ser fram emot. Hon vet vad hon gör.
En kram från dig får allt att försvinna för ett ögonblick.
Kommentarer
Trackback
