Mr. Firepants
Torsdag kväll, med ett snöfall som aldrig verkar sakta in.
Det har varit en långsam vecka, efter en helg av rehabilitering och slappande efter tatueringen.
Att tatuera sig var en väldigt positiv upplevelse. Trots världshistoriens nervigaste nerver så hamnade jag tillslut i stolen, och kunde inte sluta le. Jag skrattade till och med högt när det gjorde som ondast. Att det berodde på att jag har väntat på den tatueringen i 4 år nu, eller att jag kanske är masochist kan diskuteras. Men det kändes riktigt bra.
Längtar redan till nästa gång, även fast jag inte vet när, vad eller OM det blir.
Joycey kallade mig förresten för Mr. Firepants. Fyndiga engelsmän ^^
Bandrepet i måndags var magi. Uppsättningen blev starkare med våran nye gitarrist, viktor. Extremt duktig, och bidrar dessutom till stämningen i bandet, vilket i slutändan är det viktigaste.
Musiken vi håller på med nu är riktigt bra, och kanske blir det ännu ett uppträdande i Musik Direkt.
Skolan är en riktig "pain in the ass" just nu, med alla prov, hemuppgifter och omänskligt långa dagar. Inte konstigt att personer i våran ålder har blivit jämförda med filmernas zombies, när vi har en vardag som bokstavligt talat suger livet ur oss! Lyckligtvis är morgondagen relativt mänsklig jämförd med veckans andra dagar, men trots det så är det en bokrecension som ligger och trycker, speciellt då jag först nu ikväll kom ihåg att faktiskt välja en bok att läsa.
Lord of The Flies är vad min kväll heter.
Säg vad du vill, jag tycker om ditt namn!
Det har varit en långsam vecka, efter en helg av rehabilitering och slappande efter tatueringen.
Att tatuera sig var en väldigt positiv upplevelse. Trots världshistoriens nervigaste nerver så hamnade jag tillslut i stolen, och kunde inte sluta le. Jag skrattade till och med högt när det gjorde som ondast. Att det berodde på att jag har väntat på den tatueringen i 4 år nu, eller att jag kanske är masochist kan diskuteras. Men det kändes riktigt bra.
Längtar redan till nästa gång, även fast jag inte vet när, vad eller OM det blir.
Joycey kallade mig förresten för Mr. Firepants. Fyndiga engelsmän ^^
Bandrepet i måndags var magi. Uppsättningen blev starkare med våran nye gitarrist, viktor. Extremt duktig, och bidrar dessutom till stämningen i bandet, vilket i slutändan är det viktigaste.
Musiken vi håller på med nu är riktigt bra, och kanske blir det ännu ett uppträdande i Musik Direkt.
Skolan är en riktig "pain in the ass" just nu, med alla prov, hemuppgifter och omänskligt långa dagar. Inte konstigt att personer i våran ålder har blivit jämförda med filmernas zombies, när vi har en vardag som bokstavligt talat suger livet ur oss! Lyckligtvis är morgondagen relativt mänsklig jämförd med veckans andra dagar, men trots det så är det en bokrecension som ligger och trycker, speciellt då jag först nu ikväll kom ihåg att faktiskt välja en bok att läsa.
Lord of The Flies är vad min kväll heter.
Säg vad du vill, jag tycker om ditt namn!
*aaahh...*
Kom precis hem, och har svårt att greppa att det fortfarande är måndag.
Känns som en evighet, och en dag.
Började dagen tidigare än vanligt med ett lärarmöte. Japp, ett möte för lärare.
Det rörde sexualundervisningen inom skolan, så det var där jag kom in i bilden. Min lärare och handledare, Anna Janson, presenterade sin "verktygslåda" för undervisning inom ämnet sex, som hon har jobbat med att sätta ihop och sprida bland lärarkåren. Den var väldigt bra, verkligen. Precis vad skolan behöver, om jag får ge min åsikt.
Dagen fortsatte med Hälsopedagogik och Etik & Livsfrågor, där jag av någon anledning inte kunde sluta argumentera och diskutera med resten av klassen. Det är antagligen på grund av att jag inte känner en själ i någon av klasserna, och därför inte bryr mig om vad de andra skulle komma att tycka om mig i slutet av skolåret. Det var väldigt roligt, och givande på många sätt, men det tar verkligen på krafterna att sitta på helspänn och engagera sig en hel dag.
Okej, non-stop var det egentligen inte, ibland försvann jag i tankarna, och iband kändes det som att jag föll från en hög höjd..
När dagens skola var över träffade jag ett gäng muntra gossar nere i stan, och det skulle köpas present, vilket såklart blev något som inte var rumsrent hela vägen. ^^
Det var Przemek som fyllde hela 19 år idag, och detta firade vi med ett litet överraskningsfika. Mysigt värre, men efter ett tag när sockerchocken lade sig och knäna började skaka oroväckande så kändes det att timmen var slagen för att glufsa i sig alldeles för mycket mat, för att sedan rapa sig igenom ett 3 timmar långt bandrep.
På tal om bandrep, det gick ganska bra idag, med tanke på att det var hela 4 veckor sedan vi repade sist. Jakten på en gitarrist är fortfarande aktuell, och idag fick vi upp förhoppningarna en aning.
Har för övrigt en väldigt spännande träningsvärk, som gör något så enkelt som att sätta på och ta av sig kläder till en intressant maktkamp mellan viljestyrka och instinkt. Varje gång jag har klätt av och på mig idag så har jag ofrivilligt stönat, uppenbarligen ganska högljutt då folk har vänt sig om i korridorerna.
Spännande, indeed.
Nu är det 7 timmar tills nästa skoldag tar fart.........
Känns som en evighet, och en dag.
Började dagen tidigare än vanligt med ett lärarmöte. Japp, ett möte för lärare.
Det rörde sexualundervisningen inom skolan, så det var där jag kom in i bilden. Min lärare och handledare, Anna Janson, presenterade sin "verktygslåda" för undervisning inom ämnet sex, som hon har jobbat med att sätta ihop och sprida bland lärarkåren. Den var väldigt bra, verkligen. Precis vad skolan behöver, om jag får ge min åsikt.
Dagen fortsatte med Hälsopedagogik och Etik & Livsfrågor, där jag av någon anledning inte kunde sluta argumentera och diskutera med resten av klassen. Det är antagligen på grund av att jag inte känner en själ i någon av klasserna, och därför inte bryr mig om vad de andra skulle komma att tycka om mig i slutet av skolåret. Det var väldigt roligt, och givande på många sätt, men det tar verkligen på krafterna att sitta på helspänn och engagera sig en hel dag.
Okej, non-stop var det egentligen inte, ibland försvann jag i tankarna, och iband kändes det som att jag föll från en hög höjd..
När dagens skola var över träffade jag ett gäng muntra gossar nere i stan, och det skulle köpas present, vilket såklart blev något som inte var rumsrent hela vägen. ^^
Det var Przemek som fyllde hela 19 år idag, och detta firade vi med ett litet överraskningsfika. Mysigt värre, men efter ett tag när sockerchocken lade sig och knäna började skaka oroväckande så kändes det att timmen var slagen för att glufsa i sig alldeles för mycket mat, för att sedan rapa sig igenom ett 3 timmar långt bandrep.
På tal om bandrep, det gick ganska bra idag, med tanke på att det var hela 4 veckor sedan vi repade sist. Jakten på en gitarrist är fortfarande aktuell, och idag fick vi upp förhoppningarna en aning.
Har för övrigt en väldigt spännande träningsvärk, som gör något så enkelt som att sätta på och ta av sig kläder till en intressant maktkamp mellan viljestyrka och instinkt. Varje gång jag har klätt av och på mig idag så har jag ofrivilligt stönat, uppenbarligen ganska högljutt då folk har vänt sig om i korridorerna.
Spännande, indeed.
Nu är det 7 timmar tills nästa skoldag tar fart.........
Tiden Faller
Söndag igen.
Ibland känns det som att jag lever ett liv byggt utav söndagar. Det är oftast endast då jag stannar upp, tar ett djupt andetag och undrar för mig själv;"Vilken dag är det idag? Det känns som en söndag."
Kom nyss hem ifrån gymmet. Det är skönt att träna, speciellt på ett sådant ställe där man kan träna anonymt, utan spännisar med hett temprament och försenad pubertetsfrustration som står och spexar framför en spegel som nästan ser ut som att den faktiskt vill spricka, för att slippa eländet.
Jag talar givetvis om Wargens så kallade gym, som egentligen är en källare fylld med svett, studenter och samhällets utstötta. Okej, det var kanske lite hårt. Det är faktiskt inte så illa. Men jag gillar det inte särskilt mycket.
Födelsedagen närmar sig med raska steg. Lite smått melankoliskt och ångestladdat på ett sätt, och frigörande och positivt på ett annat. Jag blev vuxen för tidigt, och nu när jag äntligen har möjlighet att backa lite så ska jag helt plötsligt fylla vuxen.
Det är väl det som gör att jag inte riktigt ser fram emot det så mycket som jag kanske borde göra.
Men vad är ålder egentligen? Det är ju bara en siffra som ingen kan se om man inte låter det synas utåt. Då pratar jag inte om utseende, det har man svårt att påverka alla gånger. Jag menar psykiskt.
Vissa fyller 25 utseendemässigt, samtidig som de fyller 60 mentalt. Då kan man börja prata om ålder.
Jag har i alla fall bestämt mig för att aldrig bli vuxen.
Jag kan låtsas vara vuxen när de behövs, för att lura andra litegrann. Ungefär som barn som leker vuxna.
Hade ett intressant samtal med David idag. Det handlade om att hålla alla dörrar öppna, rationellt tänkande och framtiden. Ser fram emot att fortsätta det samtalet över en kväll med vattenpipan och ett par öl.
Nu kände jag att träning faktiskt tar på krafterna.
Måste bara nämna det här: En muskel i min höft fick något slags ryck för ett tag sedan, och det kändes precis som att någon petade på mig. Jag vände mig till och med om, i skräckblandad förvåning.
Och jag som såg "The Sixth Sense" i fredags. Urk.
Ibland känns det som att jag lever ett liv byggt utav söndagar. Det är oftast endast då jag stannar upp, tar ett djupt andetag och undrar för mig själv;"Vilken dag är det idag? Det känns som en söndag."
Kom nyss hem ifrån gymmet. Det är skönt att träna, speciellt på ett sådant ställe där man kan träna anonymt, utan spännisar med hett temprament och försenad pubertetsfrustration som står och spexar framför en spegel som nästan ser ut som att den faktiskt vill spricka, för att slippa eländet.
Jag talar givetvis om Wargens så kallade gym, som egentligen är en källare fylld med svett, studenter och samhällets utstötta. Okej, det var kanske lite hårt. Det är faktiskt inte så illa. Men jag gillar det inte särskilt mycket.
Födelsedagen närmar sig med raska steg. Lite smått melankoliskt och ångestladdat på ett sätt, och frigörande och positivt på ett annat. Jag blev vuxen för tidigt, och nu när jag äntligen har möjlighet att backa lite så ska jag helt plötsligt fylla vuxen.
Det är väl det som gör att jag inte riktigt ser fram emot det så mycket som jag kanske borde göra.
Men vad är ålder egentligen? Det är ju bara en siffra som ingen kan se om man inte låter det synas utåt. Då pratar jag inte om utseende, det har man svårt att påverka alla gånger. Jag menar psykiskt.
Vissa fyller 25 utseendemässigt, samtidig som de fyller 60 mentalt. Då kan man börja prata om ålder.
Jag har i alla fall bestämt mig för att aldrig bli vuxen.
Jag kan låtsas vara vuxen när de behövs, för att lura andra litegrann. Ungefär som barn som leker vuxna.
Hade ett intressant samtal med David idag. Det handlade om att hålla alla dörrar öppna, rationellt tänkande och framtiden. Ser fram emot att fortsätta det samtalet över en kväll med vattenpipan och ett par öl.
Nu kände jag att träning faktiskt tar på krafterna.
Måste bara nämna det här: En muskel i min höft fick något slags ryck för ett tag sedan, och det kändes precis som att någon petade på mig. Jag vände mig till och med om, i skräckblandad förvåning.
Och jag som såg "The Sixth Sense" i fredags. Urk.
Ett Andetag, Ett Liv.
*gäsp*
4:e gäspen inom en minut tror jag, förvånansvärt många trots att jag känner och kan acceptera att jag är trött.
Vilket liv.
Verkligen, vilket liv.
Har sagt det till mig själv oerhört ofta de senaste veckorna, en känsla som jag inte riktigt kan smälta men som är väldigt påtaglig. Ibland verkar allt vara så overkligt, som en dröm där man är rätt säker på att man drömmer, men ändå så vaknar man aldrig riktigt. Vissa stunder så orkar man inte tänka på det, utan bestämmer sig för att leva i stunden, eftersom det nu ändå bara är en dröm. Andra gånger blir man irriterad och vill vakna, för att se världen som den verkligen är.
För såhär kan den ju ändå inte vara. Eller?
Har verkligen varit hälsoinriktad den här veckan, efter måndagens uppvaknande. Känns som att jag börjar komma i balans igen, men jag är inte riktigt där än. Gymmade på "Step In" idag. Jag sprang på ett löpband för första gången i mitt liv. Kändes onaturligt, men jag gillar det. Ska tillbaka dit inom snar framtid, kanske till och med imorgon.
Skolan skaver dygnet runt, men det är bara att bearbeta det, små steg i taget. Har knappt sett åt anteckningarna jag skulle bearbeta denna helg, och det får mig att känna en viss skuld. Men det får komma när det kommer, jag ska göra det, men kanske inte precis just nu.
Snön faller utanför fönstret just nu. Har nästan inte vågat se upp mot himlen de senaste veckorna, utifall att jag skulle se små, vita snöflingor dala ner mot marken. Men nu är den påväg, och det finns inget någon kan göra åt det.
Men man kan gömma sig från den.
Gömma sig i någons ögon, någons leende. I någons armar.
En natt med dig är natt som jag kan andas länge.
Det här har varit ännu en magisk helg. Vilken våg jag än rider på nu så vill jag aldrig att den ska nå strand.
4:e gäspen inom en minut tror jag, förvånansvärt många trots att jag känner och kan acceptera att jag är trött.
Vilket liv.
Verkligen, vilket liv.
Har sagt det till mig själv oerhört ofta de senaste veckorna, en känsla som jag inte riktigt kan smälta men som är väldigt påtaglig. Ibland verkar allt vara så overkligt, som en dröm där man är rätt säker på att man drömmer, men ändå så vaknar man aldrig riktigt. Vissa stunder så orkar man inte tänka på det, utan bestämmer sig för att leva i stunden, eftersom det nu ändå bara är en dröm. Andra gånger blir man irriterad och vill vakna, för att se världen som den verkligen är.
För såhär kan den ju ändå inte vara. Eller?
Har verkligen varit hälsoinriktad den här veckan, efter måndagens uppvaknande. Känns som att jag börjar komma i balans igen, men jag är inte riktigt där än. Gymmade på "Step In" idag. Jag sprang på ett löpband för första gången i mitt liv. Kändes onaturligt, men jag gillar det. Ska tillbaka dit inom snar framtid, kanske till och med imorgon.
Skolan skaver dygnet runt, men det är bara att bearbeta det, små steg i taget. Har knappt sett åt anteckningarna jag skulle bearbeta denna helg, och det får mig att känna en viss skuld. Men det får komma när det kommer, jag ska göra det, men kanske inte precis just nu.
Snön faller utanför fönstret just nu. Har nästan inte vågat se upp mot himlen de senaste veckorna, utifall att jag skulle se små, vita snöflingor dala ner mot marken. Men nu är den påväg, och det finns inget någon kan göra åt det.
Men man kan gömma sig från den.
Gömma sig i någons ögon, någons leende. I någons armar.
En natt med dig är natt som jag kan andas länge.
Det här har varit ännu en magisk helg. Vilken våg jag än rider på nu så vill jag aldrig att den ska nå strand.
Lysande.
Måndag 10/11, kl.23.21.
Tung dag idag. Efter en natt av hallucinationer och frekventa uppvaknanden så bar kroppen mig inte längre, så det fick bli en dag ägnad åt att försöka må bättre. Jag tror bestämt att jag har försummat mig själv lite för mycket, men inte mer!
Känns konstigt när kroppen strejkar såhär. Jag har inte varit snäll mot den, men den har alltid orkat.
Men som sagt, inte mer!
Inget rep idag, på grund av ovanstående anledning. Men nästa vecka blir det nya tag!
Imorgon är det historieprov, men jag är inte alltför orolig.
Helgen var superfin.
Fredagen var magisk.
Lördagen var tokig.
Söndagen var kristall.
Och Du, oroa dig inte för mig. Du har andra saker att tänka på, det är mitt jobb att ta hand om mig själv .
Men din omtanke betyder mycket för mig.
Tung dag idag. Efter en natt av hallucinationer och frekventa uppvaknanden så bar kroppen mig inte längre, så det fick bli en dag ägnad åt att försöka må bättre. Jag tror bestämt att jag har försummat mig själv lite för mycket, men inte mer!
Känns konstigt när kroppen strejkar såhär. Jag har inte varit snäll mot den, men den har alltid orkat.
Men som sagt, inte mer!
Inget rep idag, på grund av ovanstående anledning. Men nästa vecka blir det nya tag!
Imorgon är det historieprov, men jag är inte alltför orolig.
Helgen var superfin.
Fredagen var magisk.
Lördagen var tokig.
Söndagen var kristall.
Och Du, oroa dig inte för mig. Du har andra saker att tänka på, det är mitt jobb att ta hand om mig själv .
Men din omtanke betyder mycket för mig.
