Ett Andetag, Ett Liv.
*gäsp*
4:e gäspen inom en minut tror jag, förvånansvärt många trots att jag känner och kan acceptera att jag är trött.
Vilket liv.
Verkligen, vilket liv.
Har sagt det till mig själv oerhört ofta de senaste veckorna, en känsla som jag inte riktigt kan smälta men som är väldigt påtaglig. Ibland verkar allt vara så overkligt, som en dröm där man är rätt säker på att man drömmer, men ändå så vaknar man aldrig riktigt. Vissa stunder så orkar man inte tänka på det, utan bestämmer sig för att leva i stunden, eftersom det nu ändå bara är en dröm. Andra gånger blir man irriterad och vill vakna, för att se världen som den verkligen är.
För såhär kan den ju ändå inte vara. Eller?
Har verkligen varit hälsoinriktad den här veckan, efter måndagens uppvaknande. Känns som att jag börjar komma i balans igen, men jag är inte riktigt där än. Gymmade på "Step In" idag. Jag sprang på ett löpband för första gången i mitt liv. Kändes onaturligt, men jag gillar det. Ska tillbaka dit inom snar framtid, kanske till och med imorgon.
Skolan skaver dygnet runt, men det är bara att bearbeta det, små steg i taget. Har knappt sett åt anteckningarna jag skulle bearbeta denna helg, och det får mig att känna en viss skuld. Men det får komma när det kommer, jag ska göra det, men kanske inte precis just nu.
Snön faller utanför fönstret just nu. Har nästan inte vågat se upp mot himlen de senaste veckorna, utifall att jag skulle se små, vita snöflingor dala ner mot marken. Men nu är den påväg, och det finns inget någon kan göra åt det.
Men man kan gömma sig från den.
Gömma sig i någons ögon, någons leende. I någons armar.
En natt med dig är natt som jag kan andas länge.
Det här har varit ännu en magisk helg. Vilken våg jag än rider på nu så vill jag aldrig att den ska nå strand.
4:e gäspen inom en minut tror jag, förvånansvärt många trots att jag känner och kan acceptera att jag är trött.
Vilket liv.
Verkligen, vilket liv.
Har sagt det till mig själv oerhört ofta de senaste veckorna, en känsla som jag inte riktigt kan smälta men som är väldigt påtaglig. Ibland verkar allt vara så overkligt, som en dröm där man är rätt säker på att man drömmer, men ändå så vaknar man aldrig riktigt. Vissa stunder så orkar man inte tänka på det, utan bestämmer sig för att leva i stunden, eftersom det nu ändå bara är en dröm. Andra gånger blir man irriterad och vill vakna, för att se världen som den verkligen är.
För såhär kan den ju ändå inte vara. Eller?
Har verkligen varit hälsoinriktad den här veckan, efter måndagens uppvaknande. Känns som att jag börjar komma i balans igen, men jag är inte riktigt där än. Gymmade på "Step In" idag. Jag sprang på ett löpband för första gången i mitt liv. Kändes onaturligt, men jag gillar det. Ska tillbaka dit inom snar framtid, kanske till och med imorgon.
Skolan skaver dygnet runt, men det är bara att bearbeta det, små steg i taget. Har knappt sett åt anteckningarna jag skulle bearbeta denna helg, och det får mig att känna en viss skuld. Men det får komma när det kommer, jag ska göra det, men kanske inte precis just nu.
Snön faller utanför fönstret just nu. Har nästan inte vågat se upp mot himlen de senaste veckorna, utifall att jag skulle se små, vita snöflingor dala ner mot marken. Men nu är den påväg, och det finns inget någon kan göra åt det.
Men man kan gömma sig från den.
Gömma sig i någons ögon, någons leende. I någons armar.
En natt med dig är natt som jag kan andas länge.
Det här har varit ännu en magisk helg. Vilken våg jag än rider på nu så vill jag aldrig att den ska nå strand.
Kommentarer
Trackback
