NuclearAnton

Sjung hjärtat, sjung.
Sitter hemma i lilla Östersund, det snurrar i mitt huvud och DeVotchka sjunger ut sina känslor med desperation i rösten.
Vi närmar oss årets mörkaste natt.
Det är något väldigt symboliskt med den natten, otroligt svart, kall, mystisk, skrämmande och oerhört romantisk.
Antingen så vill man somna tidigt och springa mot en ljusare period, eller så vill man ligga tätt ihopslingrad med någon, och invänta soluppgången så att man kan vara säker på att den verkligen kommer.

Helgen har jag spenderat till största del på gamla Tingshuset, där hösttinget tog plats.
Workshops, föreläsningar, lekar, diskussioner, mysiga människor från olika delar av sverige, och mat som köksgurun Tommy Tofú med sina magiska fingrar trollade ihop.
Hade lite otur med att bli förkyld mitt i allt dock, försökte hålla skenet uppe men när att prata känns som att svälja rakblad kan man nog uppfattas som ganska tystlåten och blyg. Men förhoppningsvis blir det fler chanser att tillsammans med Plural göra om detta i framtiden, utan förkylning!
Klockade för övrigt in på 39.6 grader när jag kom hem igår kväll. Jag började skratta lite för mig själv, och orden "Jävlar du" ekade i badrummet. Jag slängde på mig jackan, småjoggade tillbaka till tingshuset och började leka "skeppet kommer lastat" med lite folk, när February Sky började spela. Riktigt bra band.
Lyssnade på några låtar innan febern började gå ner och jag faktiskt klarnade så pass mycket i huvudet att inse att jag inte mådde så bra. Stal en kram och började småspringa hem igen, mitt eget leende på läpparna och någon annans på kinden.

När jag vaknade imorse insåg jag att jag inte skulle ta mig ända till tingshuset idag. Kändes väldigt bittert, men vissa saker styr man inte över. Insåg att idag var den 7:e, och för en månad sen var det också den 7:e.
Började skriva en låt. Det lät skrovligt och småfalskt, men med hjärta.
Så har jag sjungit hela dagen. Med hjärtat istället för med rösten. Mitt hjärta sjunger fortfarande.