NuclearAnton

Vilken helg.

När jag var liten var det så mycket lättare att ha en perfekt dag. Eller årets bästa dag. Eller sitt livs bästa dag.
Det räckte med så lite.
Henriks mamma hade bakat bullar under tiden vi var i skolan. En perfekt dag.
Fröken ramlade av någon anledning av stolen när hon skulle sätta sig. Årets bästa dag.
Tjejen man var så otroligt förälskad i svarade ja, när man äntligen vågade fråga om hon ville bli ihop. Sitt livs bästa dag.

Den här helgen var inte perfekt. Men det var bland det närmaste jag har kommit på snart 3 år.
Födelsedagsfest, filmkväll och ännu en söndag. Men en bra söndag.
Festen var galen. Galen på ett bra sätt.
Filmkvällen var sjukt dålig. Dålig på ett bra sätt.
Söndagen var en söndag. Söndag på ett bra sätt.

Nu sitter jag i vemdalen. Eller Vemhålet, som andra skulle ha sagt.
Det är tokigt kallt i det här huset när det har fått stå obemannat för en tid.
Sitter och spelar simpsons-avsnitt i bakgrunden, för sällskapets skull. Måste ta en paus från skrivandet mellan meningarna, för att värma händerna.
Väntar mest på att min kära far ska komma hem från östersund. Imorgon kommer björnen Baloo från Uppsala. Det blir fint.

Igår så ringde någon mig kl. 22. Mitt hjärta hoppade till, men sen såg jag att det var okänt nummer. När jag svarade så presenterade mannen i andra sidan luren sig som Pekka. Min tatueringstid är inställd. Helvete också.
Men jag har trots allt väntat i snart 4 år, jag kan vänta en stund till.
Helvete.

Men helgen var fin.
Söndagen var fin.
DU är fin.